fragment, bitar av mars.

En ny vardagsmorgon. Klättrar ur sängen, tar trapporna ner till köket för att koka en kopp kaffe. Tredje våningen, ett öppet fönster. Hur det här lilla rummet efter alla resor känns som hemma för en stund men borta på samma gång.

Mitt golv är täckt av travar med kläder böcker och bara grejer överlag. Har en regel att klädskåpet måste hållas städigt, där ligger perfekt vikta plagg ovanpå varann för att balansera upp stökigheten runtomkring. Och när jag väl åker blir det ju lättare att packa. I mitt huvud är jag steget före nuet som alltid, kollar på lägenheter för det nya livet där hemma. Inte ens två månader kvar av det här lilla livet mer, det känns definitivt men också oförväntat lugnande, bra.

I mars åkte jag till England. Det var fint att vandra längs med kusten åka in till London gå på matmarknader vintagemarknader se magnolian blomma fånga solstrålar. Hemresan blev som den blev, rörig med bussproblem och slutligen en jobbig och ensam natt på flygfältet men det känns som väldigt länge sedan nu. Hela mars känns som väldigt länge sedan. Alla nya intryck ligger och skramlar inuti, bubblar ut i skratt och lycka och lite oro lite lugn. Jag vill ha ett sammanhang tänker jag ofta, jag saknar ett sammanhang.

Publicerad 05.04.2018 kl. 12:40

en gång i amsterdam.

Hej där,

Här kommer lite dokumentering och mobilmaterials-plock, från några veckor tillbaka. I skrivande stund befinner jag mig i Oslo men på väg mot Amsterdam snart igen. Är väldigt lite stilla och väldigt mycket i rörelse, på väg, mest på väg. Hela mars är några dagar hemma många dagar borta, och tre länder på en vecka känns ändå i kroppen. Var fortfarande lite omskakad efter den senaste Englands-hemresan som inte gick helt som planerat, med buss som fick punktering och därför försenade mig från mitt plan. Förberedde mig dock med ett skönt yoga-pass precis innan avresa i torsdags för att lugna ner. Och jag känner faktiskt lugnet mitt bland yret. I alla fall största delen av tiden.

Men innan allting annat, vykort från ett ännu vintrigt Amsterdam.

Februari gick både långsamt och fort här borta men för ungefär två veckor sedan var det äntligen första mars! Steg upp tidigt och gjorde mig i ordning för Amsterdam där jag skulle möta upp en kompis på flygplatsen. 

Amsterdam var svinkallt som resten av Europa den här helgen. Vinden yrde fattade tag i papperskassarna vi bar på och alla ville mest gömma sig inomhus. Så annorlunda att se kanalerna täckta av is, en massa skräp som kastats ut bara ligga där. Men det var vårsoligt i alla fall, nästan så att man hade velat ha på sig solglasögonen (fast det tänkte jag ju inte på innan).

Visade runt i staden i dagarna två, det blev många små promenader längs med kanalerna och stopp i roliga affärer. Testade solglasögon besökte nyöppnade Arket åt våfflor. Mycket tid spenderades i varma caféer med rykande hett kaffe. 

Sol, sol, sol! Och ett favoritställe som ligger på promenadavstånd från tågstationen, Vinnies. Fin utsikt från de sneda fönstren på andra våningen och lugn stämning. Här kunde man stanna hela dagen. Önsketänk.

En instagram paus.

I Tilburg lagade vi tacomiddag med rödvin och tittade på dåliga men underhållande youtubeklipp. Visade ett favoritställe, Locals inne i centrum. Här har dom alltid färska snittblommor i sina vaser och gott specialkaffe. :-)

Mysiga soffhörnan och vår lilla plats för dagen. Där planerade vi våren och vilade fötterna efter långa promenader.

Plus ett par spegel selfies, kan ju inte gå förbi en så vacker spegel som tulpanspegeln utan en hastig bild.

Publicerad 19.03.2018 kl. 17:15

veckor, vardagsklotter.

Varje måndag försöker jag greppa tag om veckan men hela februari har den sprungit iväg från mig. Plötsligt är det onsdag sen fredag sen måndag på nytt. Sluter jag ögonen ser jag skakiga bilder hör skakiga ljud från gårdagskvällar och undrar vad det är där inuti som får en att komma hem halv fem på morgonen mitt i veckan, hur jakten på mer alltid ändå leder till mindre.

Körsbärsblommen i mitt fönster slog ut i fredags. Det hänger en solgul jeansjacka på en av stolarna i mitt rum, väntar snällt på varmare väder. Vill lyssna på min morgonmusik alla tider av dagen för den är lyckligast. Mina morgnar är alltid lyckligast.

En natt ligger vi utsträckta på vardagsrumsgolvet och jag lär en ledsen person hur man skrattar ända från magen. En annan kväll bär jag stjärn-och-mån-tiara och gråter på hemmafest, jag saknar mina närmaste människor. Någon frågar mig varför jag tar så många bilder, svarar hur ska jag annars minnas? Och hälften av dem är ändå suddiga, det är inte mycket som fastnar. Springer bort rastlösheten på ett löpband, kanske springer jag bort hela februari på ett löpband.

Publicerad 24.02.2018 kl. 19:30

februari, februari.

Fåren ligger utspridda som släta runda stenar över åkrarna. Gröna landskap, gröna landskap mitt i vintern som här är en tidig vår. Igår var det tio plusgrader utomhus, hemma fortfarande minus. Åt en bagel med avokado och cream cheese på tredje våningen i ett cafe med ansiktet vänt mot solen. 

Vårt hus är tommare än innan. Jag är inne på min andra jobbiga förkylning på bara några månader. Inte mycket kvar av februari, det här var min vilomånad, komma-i-balans-månad, fast jag saknar fortfarande rutiner. Mars i kalendern är redan helt uppbokad. I min e-post ligger flygbiljetterna och väntar. Först en kompishelg, sen England, Norge och Danmark. Och senare i vår, varmare platser. Livet pendlar konstant mellan att hända mycket, hända lite. Försöker dokumentera både och. Gör man tillräckligt mycket hinner man inte reflektera.

Publicerad 17.02.2018 kl. 14:30

instagramrutor januari.

Söndag eftermiddag och jag får äntligen ro att sätta mig ner vid den här platsen och överblicka. Februari har precis börjat och jag njuter av solstrålarna som faller in genom det stora vardagsrumsfönstret värmer nacken värmer ögonlocken. Det är nästan lite farligt med dessa pre-vårkänslor känner jag då en börjar resonera som en liten unge och lämnar halsduk och varm tröja hemma.. Påminner mig själv, det är fortfarande februari.

Fast det här inlägget handlar inte alls om nu utan då, närmare bestämt januari genom några instagramrutor. De bilderna jag inte redan visat här då.

Började januari på instagram med årets första tulpaner. Får lyckorus av denna vackra blomma. Älskar den här sortens mixade buketter för övrigt. Här i Nederländerna har de redan inhemska buketter på specialpris så jag antar att det kommer slinka ner en och annan fredagsbukett i handelskassen framöver.. 

En annan dag drömde jag tillbaka till en trevlig Amsterdam-helg från i höstas. Alltid kaffe först. 

Tulpanerna slog ut och jag träffade personer jag inte sett på flera månader. 

Bryggde många espressokoppar denna månad. Läste ut milk and honey. Januari-solen hälsade på i Åbo och jag gjorde små lyckoskrik på gatan. 

Förutom vardagliga caféstunder blev det också födelsedagsfikor. 

''Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig.'' Too-tickis övertygande ord.

Och så en bild från min födelsedag. Bar min finaste prickiga klänning och ny väska, tömde kopp efter kopp med kaffe, sa hejdå. 

Avslutade januari och hemmavistelsen med plättar hemma hos mina föräldrar.

Ett väldigt lugnt men samtidigt kompisfyllt och händelserikt januari. För en måste minnas att små ting också är händelser och det är de som gör det här livet. 

Publicerad 04.02.2018 kl. 17:40

ännu en gång.

De senaste veckorna har varit fyllda av återseenden kluvenhet och så många koppar kaffe. Har kännt mig som en klätterväxt med luftrötter, fäst mig vid den yta som funnits tillgänglig men inte mer än så, redo att ge mig iväg, även om jag ibland drömt om att rota mig kvar. Samtidigt har jag tänkt på att hjärtat känns lätt, att jag inte känner igen mig i den oro som kantar många andras vardag nu, trots att jag förstår den, trots att jag känner med dem. Har packat med saker som en blir glad av, som favoritblusar och fina ansiktskrämer. Vill tro på glädjen i små ting.

I en skrivboksanteckning står följande:

17. december 2017

''Mitt plan lyfter i skrivande stund. Jag tror de tunga känslorna också gör det. Take off. Vi flyger nu. Min sista vecka i Tilburg var en oförväntad känslostorm, men som med alla andra oväder har också denna storm lagt sig. Så overkligt det är, att om två timmar vara någonstans jag kan kalla hem.’'

Och nu. På väg bort, ännu en gång. Jag tänker att jag reser till våren. 

Publicerad 28.01.2018 kl. 22:45

om en önskelista.

Imorgon fyller jag tjugotre. I mitt huvud har jag varit det hur länge som helst redan. Knåpade ihop en liten önskelista med några vackra ting som jag gärna kunde äga. Hade jag bott kvar här skulle den ha varit fylld med inredningsprylar och möbler men det känns inte relevant prick nu. Marimekkoväskan ligger redan inslagen i presentpapper och väntar på morgondagen. Ser fram emot att flänga omkring med den i diverse europeiska städer i vår. Hudvårdsprodukterna kanske blir en present från mig själv. 

  1. En drömklänning från & Other Stories.
  2. Marimekkos Cash and Carry bag i svart.
  3. Roliga örhängen! Alltid roliga örhängen. Dom fina gröna finns att hitta här, de sköldpaddsmönstrade sparade här och här
  4. En fin och bra kam att ha med sig i handväskan. Denna härifrån.
  5. Huvdvårdsprodukter från Lumenes Valo-serie. Mest sugen på dessa tre ovan: GLOW REVEAL MOISTURIZER / ARCTIC BERRY COCKTAIL BRIGHTENING HYDRA-OIL / GLOW REFRESH HYDRATING MIST 

 

Publicerad 23.01.2018 kl. 12:10

grönska kaffe vårskimmer frukost.

Plötsligt är det min sista vecka hemma. Eller plötsligt och plötsligt... Egentligen tycker jag att jag har tagit ganska bra vara på saker. Tiden här, människorna här. En liten lucka tillbaka till allt det trygga.

Har ätit mandariner och druckit mycket kaffe och blickat ut. Det blir ett trevligt vårskimmer om bilderna från fönsterplatsen. Där kan man njuta av solen som går att skymta allt oftare. Har rört mig mellan platser ofta ofta men ändå alltid landat hemma. Känner att det har varit nödvändigt att ta veckorna som de kommer. Att inte planera i detalj. Att tillåta sig själv att vara utan att konstant göra. Ibland låter jag världen dra i mig så mycket att jag glömmer bort vem jag är. Är inte det bland det viktigaste att minnas?

I helgen firade vi min tjugotreårsdag i förskott med rödvin på bar Ö och god mat på Tårget följt av lite öl & senare på kvällen hemmaspa med ansiktsmasker.

Bar en ny denimjumpsuit som min kära syster påpekade att liknade overallen som formulamekaniker bär på varikkon... Jaja. Fick så fina presenter av M och sen sa vi hejdå syns nästa gång i vår. Kändes lite underligt men februari är en kort månad och mars = vår resonerade jag.

Och vad är väl ett födelsedagsfirande utan en mäktig frukost/brunch? Har velat testa på såna här väldigt instagramvänliga frukostbowls tidigare och löste med att fixa ihop egna. Gjorde dessa av sojayoghurt med smak av kokos granatäppelkärnor färsk mango kiwi hallon granola (physalis som dekoration). Och så avokadosmörgås blodappelsin juice espressokaffe varm havremjölk bredvid. 

Publicerad 22.01.2018 kl. 18:00

långsam januarisöndag.

Sömnig söndag.. och en väldigt skön sådan! Till min glädje vaknade jag mycket friskare denna morgon än gårdagen, och tänkte att detta måste firas med årets första loppisbesök. Med mig hem fick jag en vårigt mossgrön sammetskjol och två kostymbyxor som säkerligen varit nån tants gamla finbyxor, perfekt.

Resten av dagen har jag mest ägnat åt att städa bort julen här hemma. Soliga dagar faller januariljuset så vackert in genom mitt skrivbordsfönster och gör den här platsen ännu trevligare att sitta vid. Klippt ner tulpanerna från förra inlägget, vattnat amaryllisen som nog sjunger på sista versen nu. Lite till. Och så en bortglömd roman plus kaffe i sängen och senare tänkte jag lägga på en av julklapps-ansiktsmaskerna ovan... kanske räven? Ganska typisk lugn söndagsaktivitet. Ändå så pepp på en ny frisk vecka & måndag.

Och tack för fint välkomnande på Ratatas startsida, så glad en blir! 

- W 

 

Publicerad 07.01.2018 kl. 17:54

ett första hej.

Glad lördag & hej!

Jag är ny på den här platsen men inte bloggandet i sig själv. Ifall någon ny person skulle klicka in sig här tänkte jag ändå skriva några korta ord om mig.

Är en (snart) tjugotreåring bosatt i Åbo men lever för tillfället ute i världen, närmare bestämt Nederländerna där jag spenderat förra hösten på utbyte och även nu kommande vår. 

Som min profiltext avslöjar tycker jag om kaffestunder med vänner och för mig själv, att komponera blombuketter efter säsong och ta hand om min lilla växtfamilj där hemma. Att sätta ihop roliga klädkombinationer, hänga omkring på pinterest och sitta och fundera intill havet. Tänkte att det här skulle få vara en plats för allt detta, fotografi och samlade ögonblick. Ett livskonfetti helt enkelt.

Bilderna ovan är från januaris första vecka som för min del mest innehållit vilande på grund av en mycket seg flunssa som inte vill lämna kroppen. Blä. Men! Har hunnit köpa årets första tulpaner och fredagen till ära trotsades tröttheten för lite uppiggande kaffe på åbo konstmuseums café och regnigt åbohäng. Köpte en bok enbart för att den hade fint omslag (apelsinträd) och spånade lite på besöksdatum inför våren med vän. Och nu tänkte jag spendera resten av denna lördag nedbäddad i sängen.

Tror jag kommer fästa mig vid denna plats.

Hjärta,

Wictoria

Publicerad 06.01.2018 kl. 12:24

 

Wictoria, tjugotre

 Åbo / Tilburg, Nederländerna

 

Tycker om kaffestunder, blombuketter, roliga klädkombinationer, pinterest och havet.

Att dokumentera i bild och ord allt det vackra.

wictorialunden@gmail.com