långsamt genom juli.

Regnet faller äntligen på fredag, luckrar upp värmemassorna som tyngt ner våra axlar och alla andas ut av lättnad. Jag tar bilen sen båten ut till ön på kvällen och lyssnar ensam på en våldsamt dånande åska eka i bergen under natten fram till tidig morgon. När jag vaknar är havet stilla, luften stilla, inte ett spår kvar efter stormen förutom regnblöta fläckar på klipporna vid vattnet. Allting doftar rent, så rent. Dricker mitt kaffe i tysthet.

I veckan sådde jag frön som kanske inte blir till nånting men det var skönt att få gräva ner fingrarna i myllan, vattna, vänta. För tillfället klarar jag av att läsa kanske två sidor i en bok innan det börjar spritta till i benen men kan ligga kvar i timmar i sängen i sommarhuset med dörren på vidgavel och lyssna på fåglarna där utanför, planera, drömma, fundera. Både liv och lugn. Upplever det svårt att summera numera men lättare att samla, samla och bara leva. Instagram är min lilla sommardagbok, där hamnar både mindre och större stunder i en mjuk sommarmix. 

Halva juli är redan avverkat, sommaren flyter på. Snart solrosängar och gyllene fält. 

21.07.2018 kl. 14:00

my eyes are open wide and I am taking all of this in / I inhale through my nose and when i exhale i exist.

Tid, tid, tid. Plötsligt är den som upplöst. Juni övergick i juli, jag återfann lugnet i mig. Ett långsamt semesterlunk har tagit över trots tidiga morgnar med jobb. Fåren längs med åkerkanterna har bytts ut mot tranor och rådjur när jag tar bilen mot färjan om vardagsmorgnarna. Det är vindstilla nu, lever sakta. Livet har varit fyllt till bredden så länge att det känns som flera år inom loppet av ett. 

Rosét smakar gott vid havet och klipporna. Utslagna naturblommor, den första skörden blåbär och tio kliande myggbett. Junisolen lämnade spår i form av flera blonda hårslingor i det annars bruna, numer nyckelbenslånga. Drömmar om luktärt, vallmofält och åkrar fulla av klint, helst i alla färger. Imorgon ska jag plocka blåa. Förra sommaren gick så fort, vill instinktivt bevara allting. En eftermiddag åkte vi ut till ruinerna i Kustö för att kolla åkrarna som var fyllda med blandade blommor i augusti i fjol. De stod ännu torra och tomma. Nöjer mig med mammas gula och orange tonade ringblommor i trädgården så länge. 

Älskar livet och lugnet här, växthuset och blomsterrabatterna och åkrarna och ängarna och havet. Underbara juli. Tänk att jag får bo nära allt det här vackra, säger det högt ofta. Men blir också otroligt rastlös om jag inte är sysselsatt med en sommaraktivitet en idé eller nästa stora projekt, vare sig det handlar om att renbädda med nya sommarlakan, göra sommarens bästa loppisfynd eller måla om en turkos byrå. Sån är väl jag. Försöker hinna med allting som jag ska komma att tänka tillbaka på en kall oktoberkväll när allt det här än en gång är över. Och jag vet att livet händer nu men samtidigt är det en liten undangömd bit av mig som sitter på spänn och väntar på att någonting ska börja. Min framtidslängtan är alltid ändlös.

08.07.2018 kl. 20:49

midsommarvykort.

Midsommarhelg. Tre veckor här hemma har rusat förbi, jag har slängt mig fram strukturlöst, pendlat mellan mina städer och platser och människor. Har spenderat all tid på att rensa ut det gamla, hänga vid havet, bli frisk, prata om hundar, dricka kaffe långsamt om lördagsmorgnarna. Mitt sommarjag klädd i överstor slokhatt a la jacquemus. Den här tiden får bli kravlös. Många små stunder.

Samtidigt, hela tiden lite reserverad. En ihärdig spärr bland människor som jag inte förmår något åt men som jag önskar att gick att stänga av. Blir tyst i min ända av telefonen, stirrar ut mot en inbillad horisont tills ögonen blir grusiga. 

Fredag, midsommaraftonsmorgon. Vaknar upp till ljudet av regn och blåst, kottar och kvistar och smattrande droppar mot det tunna taket i mitt lilla sommarhem. På rottingstolen intill står en trave rentvättade sängkläder, i dubbelsängen ligger redan prassliga lakan och väntar på sina gäster, sprider en dofta av sköljmedel och bomull och sommar. Här ska vi fira ikväll, småskaligt, jag och två vänner. Med sangria som förra midsommaren och bara goda rätter, dubbla lager tröjor för vinden är inte nådig den här midsommaraftonen heller. Inväntar mina gäster och skriver om julifunderingar fortfarande iklädd randig pyjamas. Vill så gärna göra flera blomsterarrangemang dricka mera rosé dansa på nåt dansgolv känna mig avslappnad bland andra. Inte ha bråttom någonstans.

22.06.2018 kl. 13:00

här nu.

Lördag, 2.6.

Ligger utsträckt på en av de nya gråa solstolarna på mina föräldrars altan. Dag två av hemma, dag två av att vara. Vara här. Sover utan fördragna persienner, fönstret uppe för här är det ingen trafik inget stadsbrus. Som att vara på semester nånstans långt borta (fast det finns ingen plats jag hellre hade velat vara på just nu än här). Trävirket luktar nymålat, en svag ton av tjära. Körsbärsträdet fullt av kartiga bär, i mammas växthus står knähöga tomatplantor. Tänker att jag åkte innan de gav frukt förra sommaren. I år ska jag hjälpa till med att skörda den. 

Jag vill göra allting, allting på en gång nu genast det känns som en lyckoexplosion en tryckande granat i bröstet. Som att komma fram till en nöjesplats precis innan stängningsdags och inte veta vilken attraktion jag ska välja! Kan man älska en plats så här mycket lugn nu lugn bara - allt det här finns kvar också i morgon. Häller ut reseväskornas innehåll på mattan i mitt rum  samtidigt som jag sträcker mig efter den lilla vattenkannan. Inser att det inte finns någon rationalitet någon som helst ordning i det jag håller på med men energimassorna måste få leta sig ut. Repeterar: allt det här finns kvar också i morgon. Det första dygnen flimrar förbi de första dygnen gnistrar så starkt och jag samlar glittret girigt för jag vet att allt snart ska blekna. I kväll ska jag plocka syrenkvistar, jag brast nästan ut i tårar när jag insåg att de fortfarande fanns kvar.

03.06.2018 kl. 21:07

två gårdar från vår brister en lila syren ut i blom. 

Mycket händer samtidigt, orden får inte plats i mig men de hamnar inte heller här, förutom nu. Har sett alla träd i ljusrosa skala blomma för att sedan tappa bladen på en gång och stå nakna i parkerna. Ljusrosa konfetti över hela asfalten. Den passerar alltid så fort, stunden då det inte längre finns något kvar att vänta på, längta efter.

Vi hade trettiogradersvärme en hel vecka i april, det var för varmt också med de kortaste shortsen och solstrålarna lockade fram fräknarna på mina händer, en envis ensam fräken precis mellan ögonen. Ändå blev jag förkyld och ligger halvt trött halvt rastlös utsträckt i sängen. Försöker läsa inför en kommande tentamen men scrollar mest runt på pinterest. Två gårdar från vår brister en lila syren ut i blom. 

Tänker på gator jag ska trampa vyer jag ska dokumentera och kaffe jag ska dricka i Lissabon i mitten av maj. Mest tänker jag på buketter jag ska samla, klippor jag ska hänga vid, hav jag ska simma i hemma.

25.04.2018 kl. 10:13

fragment, bitar av mars.

En ny vardagsmorgon. Klättrar ur sängen, tar trapporna ner till köket för att koka en kopp kaffe. Tredje våningen, ett öppet fönster. Hur det här lilla rummet efter alla resor känns som hemma för en stund men borta på samma gång.

Mitt golv är täckt av travar med kläder böcker och bara grejer överlag. Har en regel att klädskåpet måste hållas städigt, där ligger perfekt vikta plagg ovanpå varann för att balansera upp stökigheten runtomkring. Och när jag väl åker blir det ju lättare att packa. I mitt huvud är jag steget före nuet som alltid, kollar på lägenheter för det nya livet där hemma. Inte ens två månader kvar av det här lilla livet mer, det känns definitivt men också oförväntat lugnande, bra.

I mars åkte jag till England. Det var fint att vandra längs med kusten åka in till London gå på matmarknader vintagemarknader se magnolian blomma fånga solstrålar. Hemresan blev som den blev, rörig med bussproblem och slutligen en jobbig och ensam natt på flygfältet men det känns som väldigt länge sedan nu. Hela mars känns som väldigt länge sedan. Alla nya intryck ligger och skramlar inuti, bubblar ut i skratt och lycka och lite oro lite lugn. Jag vill ha ett sammanhang tänker jag ofta, jag saknar ett sammanhang.

05.04.2018 kl. 12:40

en gång i amsterdam.

Hej där,

Här kommer lite dokumentering och mobilmaterials-plock, från några veckor tillbaka. I skrivande stund befinner jag mig i Oslo men på väg mot Amsterdam snart igen. Är väldigt lite stilla och väldigt mycket i rörelse, på väg, mest på väg. Hela mars är några dagar hemma många dagar borta, och tre länder på en vecka känns ändå i kroppen. Var fortfarande lite omskakad efter den senaste Englands-hemresan som inte gick helt som planerat, med buss som fick punktering och därför försenade mig från mitt plan. Förberedde mig dock med ett skönt yoga-pass precis innan avresa i torsdags för att lugna ner. Och jag känner faktiskt lugnet mitt bland yret. I alla fall största delen av tiden.

Men innan allting annat, vykort från ett ännu vintrigt Amsterdam.

Februari gick både långsamt och fort här borta men för ungefär två veckor sedan var det äntligen första mars! Steg upp tidigt och gjorde mig i ordning för Amsterdam där jag skulle möta upp en kompis på flygplatsen. 

Amsterdam var svinkallt som resten av Europa den här helgen. Vinden yrde fattade tag i papperskassarna vi bar på och alla ville mest gömma sig inomhus. Så annorlunda att se kanalerna täckta av is, en massa skräp som kastats ut bara ligga där. Men det var vårsoligt i alla fall, nästan så att man hade velat ha på sig solglasögonen (fast det tänkte jag ju inte på innan).

Visade runt i staden i dagarna två, det blev många små promenader längs med kanalerna och stopp i roliga affärer. Testade solglasögon besökte nyöppnade Arket åt våfflor. Mycket tid spenderades i varma caféer med rykande hett kaffe. 

Sol, sol, sol! Och ett favoritställe som ligger på promenadavstånd från tågstationen, Vinnies. Fin utsikt från de sneda fönstren på andra våningen och lugn stämning. Här kunde man stanna hela dagen. Önsketänk.

En instagram paus.

I Tilburg lagade vi tacomiddag med rödvin och tittade på dåliga men underhållande youtubeklipp. Visade ett favoritställe, Locals inne i centrum. Här har dom alltid färska snittblommor i sina vaser och gott specialkaffe. :-)

Mysiga soffhörnan och vår lilla plats för dagen. Där planerade vi våren och vilade fötterna efter långa promenader.

Plus ett par spegel selfies, kan ju inte gå förbi en så vacker spegel som tulpanspegeln utan en hastig bild.

19.03.2018 kl. 17:15

veckor, vardagsklotter.

Varje måndag försöker jag greppa tag om veckan men hela februari har den sprungit iväg från mig. Plötsligt är det onsdag sen fredag sen måndag på nytt. Sluter jag ögonen ser jag skakiga bilder hör skakiga ljud från gårdagskvällar och undrar vad det är där inuti som får en att komma hem halv fem på morgonen mitt i veckan, hur jakten på mer alltid ändå leder till mindre.

Körsbärsblommen i mitt fönster slog ut i fredags. Det hänger en solgul jeansjacka på en av stolarna i mitt rum, väntar snällt på varmare väder. Vill lyssna på min morgonmusik alla tider av dagen för den är lyckligast. Mina morgnar är alltid lyckligast.

En natt ligger vi utsträckta på vardagsrumsgolvet och jag lär en ledsen person hur man skrattar ända från magen. En annan kväll bär jag stjärn-och-mån-tiara och gråter på hemmafest, jag saknar mina närmaste människor. Någon frågar mig varför jag tar så många bilder, svarar hur ska jag annars minnas? Och hälften av dem är ändå suddiga, det är inte mycket som fastnar. Springer bort rastlösheten på ett löpband, kanske springer jag bort hela februari på ett löpband.

24.02.2018 kl. 19:30

februari, februari.

Fåren ligger utspridda som släta runda stenar över åkrarna. Gröna landskap, gröna landskap mitt i vintern som här är en tidig vår. Igår var det tio plusgrader utomhus, hemma fortfarande minus. Åt en bagel med avokado och cream cheese på tredje våningen i ett cafe med ansiktet vänt mot solen. 

Vårt hus är tommare än innan. Jag är inne på min andra jobbiga förkylning på bara några månader. Inte mycket kvar av februari, det här var min vilomånad, komma-i-balans-månad, fast jag saknar fortfarande rutiner. Mars i kalendern är redan helt uppbokad. I min e-post ligger flygbiljetterna och väntar. Först en kompishelg, sen England, Norge och Danmark. Och senare i vår, varmare platser. Livet pendlar konstant mellan att hända mycket, hända lite. Försöker dokumentera både och. Gör man tillräckligt mycket hinner man inte reflektera.

17.02.2018 kl. 14:30

instagramrutor januari.

Söndag eftermiddag och jag får äntligen ro att sätta mig ner vid den här platsen och överblicka. Februari har precis börjat och jag njuter av solstrålarna som faller in genom det stora vardagsrumsfönstret värmer nacken värmer ögonlocken. Det är nästan lite farligt med dessa pre-vårkänslor känner jag då en börjar resonera som en liten unge och lämnar halsduk och varm tröja hemma.. Påminner mig själv, det är fortfarande februari.

Fast det här inlägget handlar inte alls om nu utan då, närmare bestämt januari genom några instagramrutor. De bilderna jag inte redan visat här då.

Började januari på instagram med årets första tulpaner. Får lyckorus av denna vackra blomma. Älskar den här sortens mixade buketter för övrigt. Här i Nederländerna har de redan inhemska buketter på specialpris så jag antar att det kommer slinka ner en och annan fredagsbukett i handelskassen framöver.. 

En annan dag drömde jag tillbaka till en trevlig Amsterdam-helg från i höstas. Alltid kaffe först. 

Tulpanerna slog ut och jag träffade personer jag inte sett på flera månader. 

Bryggde många espressokoppar denna månad. Läste ut milk and honey. Januari-solen hälsade på i Åbo och jag gjorde små lyckoskrik på gatan. 

Förutom vardagliga caféstunder blev det också födelsedagsfikor. 

''Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig.'' Too-tickis övertygande ord.

Och så en bild från min födelsedag. Bar min finaste prickiga klänning och ny väska, tömde kopp efter kopp med kaffe, sa hejdå. 

Avslutade januari och hemmavistelsen med plättar hemma hos mina föräldrar.

Ett väldigt lugnt men samtidigt kompisfyllt och händelserikt januari. För en måste minnas att små ting också är händelser och det är de som gör det här livet. 

04.02.2018 kl. 17:40